Mossad och mordet på Olof palme .Vem vet vad??

www.wrmea.org       www.wrmea.org        ..    

Svik aldrig Olof Palme Sverige,sa många….Skapa rättvisan åt Palme…Sveriges och världens stolthet och moral med ansvar är Olof Palme…Vad vet CIA,SÄPO och MOSSAD om mordet på Olof Palme??
Vad vet AIPACs makt i USA om mordet på Olof Palme??
Det är dags att alla ska tala och Palme kommer aldrig att dö..Ta fram Palmes politik,Sverige….http://www.youtube.com/watch?v=S8cqbdE0j64

Amer Al-bayya Palestina, 12:02, 2 mars 2010. http://www.dn.se…

Världens och Sveriges bästa och sista politiker dog orättvist….Och på mycket fegt sätt…Man kan aldrig döda en topp politiker så här ..Så man måste veta att Palme var världens hot mot en del politik och politiker..
Palme har talat om en hel ny politik till hela världen med fred, frihet, rättvisa, säkerhet, solidaritet, stabilitet och välfärd åt hela världen..Vem är mot det????och varför??
Hur fick Palmes mördare att Palme ska gå på bio??Hur kunde mördare skaffa ett sånt skott fort??…http://www.youtube.com/watch?v=S8cqbdE0j64

Amer Al-bayya Palestina, 11:55, 2 mars 2010. http://www.dn.se…

Balfourdeklaration 1917,UK:s ord till sionisterna.

Balfourdeklarationen (1917)

Balfourdeklarationen

Två inflytelserika sionistiska ledare hade försökt förmå den brittiska regeringen att fatta beslut om att Palestina i sig skulle bli judarnas eget hemland, men så långt ville inte britterna sträcka sig. Tvärtom, de valde att inte använda ordet ”state” (‘stat’), utan istället uttrycket ”national home [for the Jewish people]” (ungefär ‘ nationellt hemvist [för det judiska folket]’) och vidhöll under årtionden att man inte hade avsett en fri statsbildning (även om åtskilliga brittiska politiker rent privat var för en sådan).
Av samma anledning skrev man inte ”Palestine” enbart, som saken faktiskt formulerats i ett första utdrag, utan ”in Palestine”, för att inte ge sken av att man hade avsett hela Palestina.

Brevet i översättning [

redigera]Utrikesdepartementet
2 november 1917

Käre Lord Rothschild!
Det bereder mig stor glädje, att å regeringens vägnar överbringa Eder följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:
”Regeringen ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land.”
Jag skulle vara tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för den Sionistiska federationen.

Eder tillgivne
Arthur James Balfour

 

Foreign Office
November 2nd, 1917.

Dear Lord Rothschild,
I have much pleasure in conveying to you, on behalf of His Majesty’s Government, the following declaration of sympathy with Jewish Zionist aspirations which has been submitted to, and approved by, the Cabinet:
”His Majesty’s Government view with favour the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people, and will use their best endeavours to facilitate the achievement of this object, it being clearly understood that nothing shall be done which may prejudice the civil and religious rights of existing non-Jewish communities in Palestine, or the rights and political status enjoyed by Jews in any other country”.
I should be grateful if you would bring this declaration to the knowledge of the Zionist Federation.

Yours sincerely
Arthur James Balfour

är ett yttrande av den 2 november 1917 av den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour, i vilket han meddelar lord Walter Rothschild, ledaren för det judiska samfundet i England, att den brittiska regeringen stöder förslaget att upprätta ett judiskt hemland i Palestina, dock under omständigheterna att detta inte skulle komma att påverka den i Palestina redan boende arabiska befolkningen. År 1917 var Palestina fortfarande formellt en del av det Osmanska riket men blev efter första världskriget ett brittiskt protektorat.

Bush:s lögner med ett fegt krig mot Irak..

Bush före detta pressekreterare – Lögner sålde kriget till media

maj 29th, 2008 ckrantz Skriv en kommentar Gå till kommentarer

När nu Irak konferensen pågår i

Likadant kan det vara värt att påminnna om Condoleezza Rice ingick

The Committee for the Liberation of Iraq (CLI) was described as a ”non-governmental organization” which described itself as a ”distinguished group of Americans” who wanted to free Iraq from Saddam Hussein. In a news release announcing its formation, the group said its goal was to ”promote regional peace, political freedom and international security through replacement of the Saddam Hussein regime with a democratic government that respects the rights of the Iraqi people and ceases to threaten the community of nations.” It had close links to the Project for the New American Century (PNAC) and the American Enterprise Institute (AEI), important shapers of the Bush administration’s foreign policy.

The Washington Post reported in November 2002 that ”the organization is modeled on a successful lobbying campaign to expand the NATO alliance. Members include former secretary of state George P. Shultz, Sen. John McCain (R-Ariz.) and former senator Bob Kerrey (D-Neb.). … While the Iraq committee is an independent entity, committee officers said they expect to work closely with the administration. They already have met with Hadley and Bush political adviser Karl Rove. Committee officers and a White House spokesman said Rice, Hadley and Cheney will soon meet with the group.” [1]
http://en.wikipedia.org/wiki/Committee_for_the_Liberation_of_Iraq

Eller som expressen ‘avslöjade’

– Vi rekryterade Carl Bildt för att han skulle verka för en intervention i Irak och undanröjandet av Saddam Hussein. Det var ingen ”internationell rådgivande grupp som skulle diskutera Irak efter regimen Saddam Hussein” som Carl Bildt påstår, sade Randy Scheunemann i natt till Expressen.

Expressen avslöjade i onsdags att Carl Bildt rekryterades till den amerikanska krigslobbygruppen Kommittén för Iraks befrielse (CLI), som bestod av idel konservativa ”hökar” med kopplingar till vapenindustrin. Samma dag avfärdar Carl Bildt påståendena på sin blogg. Gruppens syfte, och hans engagemang, var att ”diskutera Irak efter regimen Saddam Hussein”, skriver Carl Bildt. Men det påståendet stämmer inte alls, säger CLI:s högste chef, Randy Scheunemann, som var den som rekryterade Bildt till CLI. – Vi rekryterade Carl Bildt hösten 2002 för att han skulle verka för en intervention i Irak och undanröjandet av Saddam Hussein. Det var ingen ”diskussionsgrupp” som Carl Bildt påstår, säger Randy Scheunemann i natt till Expressen.

Såg chans till toppjobb

– Jag diskuterade saken med Carl Bildt och han var helt på det klara med att CLI:s syfte var att vända opinionen i USA och internationellt, till förmån för en militär intervention i Irak. Carl Bildt skrev åtminstone ett par artiklar med just detta syfte, säger Randy Scheunemann. Scheunemann berättar att framemot mars, när det stod klart att det kunde bli en invasion, började man diskutera situationen i Irak efter en eventuell invasion. Personer nära kärnan av CLI har berättat att Carl Bildt såg CLI som en möjlighet till ett nytt internationellt toppjobb. – Jag vet inte vilket syfte Carl Bildt hade, det får du fråga honom om, säger Scheunemann. CLI:s ordförande Bruce P Jackson hade dock önskemål om ett sådant jobb för Bildt. – Han var absolut inte otänkbar för ett toppjobb i Irak, med de erfarenheter han har från Balkan. Jag hade gärna sett honom på ett sådant jobb, säger Bruce Jackson.
Chefen: Därför värvade vi Bildt – Nyheter – Expressen.se

Irak kriget var även

”Det är fel att tvärsäkert hävda att de insatser som nu görs för att avväpna den irakiska regimens massförstörelsevapen strider mot folkrätten”.

Det var Bo Lundgren och Lars Leijonborg. Irakkriget handlar alltså om mer än att hetsa om USAs förflutna. Europeiska och svenska politiker gav många moraliskt eller praktiskt stöd till invasionen.

Att personer inom CLI även

Mer bloggar om Rice, Bildt och dagens möte:

Condoleezza – kvinnornas alibi eller illusion Condoleezza ”Condi” Rice välkomnas i Sverige Ställ Bush, Blair, Cheney, Rumsfeld och Rice inför en – krig… Condo och grabbarna till Upplands Väsby Demonstrera mot USA-s krig Maj 28, 2008- LUF välkomnar imperialismen personifierad

The ”Committee for the Liberation of Iraq” is setting up offices on Capitol Hill this week, according to its president, Randy Scheunemann, Lott’s former chief national-security adviser who last year worked in Rumsfeld’s office as a consultant on Iraq policy. The chairman of the new Committee, Bruce P. Jackson, is a former vice president of Lockheed Martin who chaired the Republican Party Platform’s subcommittee for National Security and Foreign Policy when Bush ran for president in 2000.

Jackson, who also served as chairman of the

He, Scheunemann, and a prominent Republican fund-raiser who worked with Jackson on the NATO Committee, Julie Finley, founded the Project on Transitional Democracies, for which he is now president. He also leads the U.S. Committee on NATO, a successor to the expansion effort, in which both Scheunemann and Finley are officers.

The new Committee on Iraq appears to be a spin-off from the Project for a New American Century (PNAC), a front group consisting mainly of neoconservative Jews and heavy-hitters from the Christian Right whose public recommendations on fighting President George W. Bush’s ”war against terrorism” and alignment with Israeli Prime Minister Ariel Sharon in the second intifada have anticipated to a remarkable degree the administration’s policy course.

Both Scheunemann and Jackson have signed a number of PNAC’s open letters to Bush, including one sent just eight days after the September 11 attacks on New York and the Pentagon, calling for Washington to carry the anti-terrorist campaign beyond al Qaeda to Syria, Iran, Hezbollah in Lebanon, the Palestine Authority and, of course, Iraq.

Other signers included Richard Perle, chairman of Rumsfeld’s Defense Policy Board (DPB), Frank Gaffney, a Perle protege who now heads the Center for Security Policy (CSP), and several of Perle’s colleagues at the American Enterprise Institute (AEI), including former UN Ambassador Jeane J. Kirkpatrick, Michael Ledeen, and Marc Reuel Gerecht.

Gary Schmitt, PNAC’s executive director, has agreed to join Jackson, Finley, and Scheunemann, as an officer in the new Iraq group.

Scheunemann told FPIF that they are still recruiting members for the Committee’s board of directors. So far, however, former Secretary of State George P. Shultz, former Democratic Sen. Bob Kerrey, and ret. General Wayne Downing, a former lobbyist for the Iraqi National Congress (INC) who worked as Bush’s top counter-terrorism official on his National Security Council staff until he unexpectedly resigned last summer, have all signed on.

Like Downing, Scheunemann has long-standing links to the INC, a very loose coalition of Iraqi dissidents and opposition groups headed by the controversial Ahmed Chalabi. Chalabi and the INC have long been championed by the neoconservatives around Rumsfeld and Cheney but disdained as ineffectual and possibly corrupt by regional specialists at the State Department, the Central Intelligence Agency (CIA), and the uniformed brass, including ret. General Anthony Zinni, who served as commander of the Pentagon’s Central Command in the late 1990s.

In 1998, Scheunemann, who was then working for Lott, drafted the ”Iraq Liberation Act” that authorized 98 million dollars for the INC, only a fraction of which was spent by the Clinton administration, largely due to opposition from State, the CIA, and Zinni. The Pentagon recently took control of the bulk of the unspent funds to begin training various INC factions.

The mission statement of the new Committee, whose website is at http://www.liberationiraq.org, describes its purpose as ”promot[ing] regional peace, political freedom and international security by replacing the Saddam Hussein regime with a democratic government that respects the rights of the Iraqi people and ceases to threaten the community of nations.”

It says the current government in Baghdad ”poses a clear and present danger to its neighbors, to the United States, and to free peoples throughout the world.”

”The Committee for the Liberation of Iraq will engage in educational and advocacy efforts to mobilize U.S. and international support for policies aimed at ending the aggression of Saddam Hussein and freeing the Iraqi people from tyranny,” it goes on. It ”is committed to work beyond the liberation of Iraq to the reconstruction of its economy and the establishment of political pluralism, democratic institutions, and the rule of law.”

Scheunemann told FPIF the group will concentrate its efforts on the media ”both in the U.S. and in Europe.”

The new committee appears to be the latest organization used by neoconservatives and other right-wingers in a long line of similar front groups stretching back over a quarter of a century, first to the Coalition for a Democratic Majority and then to the more bipartisan Committee on the Present Danger (CPD), which campaigned against détente and arms control treaties during the James Earl Carter, Jr. administration.

During the 1980s, they spawned new groups–consisting mostly of the same people–such as the Committee for the Free World; Prodemca (Friends of the Democratic Center in Central America), which supported Reagan administration policies in Central America; and the Institute for Religion and Democracy (IRD), which campaigned against the overseas work of mainstream Protestant churches and liberation theology of the Roman Catholic Church; among others.

Many of the activists in these groups were associated with AEI, the leading neoconservative think tank in Washington and one whose foreign-policy positions have never enjoyed as much influence as now.

In the lead-up to the Gulf War 11 years ago, many of the same individuals launched the Committee for Peace and Security in the Gulf (CPSG), co-chaired by Perle along with former New York Democratic Rep. Stephen Solarz. It worked closely with both the Bush Sr. administration/George Herbert Walker Bush in mobilizing support for the war, particularly in Congress, and with a second group financed by the Kuwaiti monarchy called Citizens for a Free Kuwait. CPSG also received a sizable grant from the Wisconsin-based Lynde and Harry Bradley Foundation, a major funder of both PNAC and AEI.

As recently as 1998, the CPSG called in an open letter to

The 1998 letter was signed by many of the charter members of PNAC, which had been launched the year before, who are now the leading Iraq hawks inside the administration. They include Rumsfeld and four of his top deputies at the Pentagon, Paul Dundes Wolfowitz, Douglas Feith, Dov Zakheim, and Peter W. Rodman; the arch-unilateralist undersecretary of state for arms control and international strategy, John R. Bolton; Undersecretary of State for Global Affairs Paula Dobriansky; and senior National Security Council staffers Elliott Abrams and Zalmay Khalilzad.

PNAC’s Schmitt and its two co-founders, Bill Kristol/William Kristol and Robert Kagan; CSP’s Gaffney; as well as several AEI associates, including Perle, Jeffrey Gedmin, Ledeen, Joshua Muravchik, and David Wurmser also signed.

PNAC published its own letter urging stronger action against Iraq in January, 1998. It stressed that ”American policy cannot continue to be crippled by a misguided insistence on unanimity in the UN Security Council” before taking unilateral military action. That letter was signed by Rumsfeld, Wolfowitz, Rodman, Bolton, Dobriansky, Abrams, Khalilzad, Kagan, Kristol, and Perle, as well as half a dozen other leading neocon and right-wing lights.

One year later, many of the same figures helped create the Balkan Action Committee (BAC) in support of NATO’s campaign against Serbia. Wolfowitz, Rumsfeld, and Perle all served on BAC’s executive committee, which, like the Prodemoca and the CPSG, for example, published open letters to the president and took out ads in major newspapers like the New York Times and the Washington Post.

William Jefferson Clinton for Washington to adopt a ”comprehensive political and military strategy for bringing down Saddam and his regime” centered on support for the INC and U.S. air power. More recently, it lobbied Congress to give Bush authority to wage war against Iraq. U.S. Committee to Expand NATO, which spearheaded a ”citizen’s” campaign to persuade Congress to ratify NATO’s eastward expansion in 1998, resigned from Lockheed earlier this year to, in his words, ”pursue democracy building projects full-time.”Talk:Committee for the Liberation of Iraq – SourceWatch

The White House Iraq Group (aka, White House Information Group or WHIG) was the marketing arm of the White House whose purpose was to sell the 2003 invasion of Iraq to the public. The task force was set up in August 2002 by White House Chief of Staff Andrew Card and chaired by Karl Rove to coordinate all the executive branch elements in the run-up to the war in Iraq. One example of the WHIG’s functions and influence is the ”escalation of rhetoric about the danger that Iraq posed to the U.S., including the introduction of the term ‘mushroom cloud’”[1].

http://en.wikipedia.org/wiki/White_House_Iraq_Group

hade djupa band till den amerikanska balkan politiken på 90-talet och inte minst planerna på att omvandla NATO tilll en global militär allians kan vara av intresse för en del att veta. Och naturligtvis till den amerikanska vapenindustri som tjänat miljarder på irak invasionen. och ”Vi anser också att det är att gå för långt att säga att USA och dess allierade bryter mot folkrätten”.inrikespolitik i Sverige. Vilka sade detta i en rikdsdagsdebatt 2003? och Carl Bildt ivrigt förnekade. CLI hade bara ett uppdrag. Sälja Irak invasionen internationellt och inte minst till tveksamma Europeiska länder både inom och utom NATO. i WHIG den grupp av ledare inom Vita huset vars arbete det var att koordinera information för att sälja irak invasionen till den amerikanska allmänheten och media. Eller att Vita Husets lögner i media även spreds vidare av svensk media. Eller att det ‘framgångsrika’ kriget användes i den amerikanska valrörelsen för att sälja krigspresidenten George Bush. Att även Carl Bildt hade en roll i marknadsföringskampajen för Irak kriget som medlem i den internationella kommitten för att befria irak har också kommit bort i svenska media. Att Carl Bildt deltog i en neo-konservativ grupp med band både till den yttersta amerikanska och israeliska högern får i alla fall mig att ifrågasätta hans omdöme. Stockholm kan det vara värt att påminna om inledningen till kriget och den mycket agressiva kampanj som fördes för att sälja kriget. Eller som George Bush före detta presssekreterare Scott McClellan skriver om i en ny bok. En marknadsföringskampanj baserade på lögner och desinformation som placerade i media. Irak invasionen var ett medvetet val eller som George Bush den äldre’s säkerhetspolititiska rådgivare Richard Haass kallade det ”war of choice”.

Palestinas historia och Israel brott,krigsbrott.

PALESTINA..Det första historiskt kända folket i Palestina var kanaaneerna som var ett stadscentrerat folk och många av dagens befolkning i Palestina härstammar ifrån dem.Under det andra millenniet före Kristus trängdes deras civilisation undan av filistéerna, vilken gav Palestina dess namn.Under tidig historia genomkorsades Palestina av en rad folk och stammar som kontrollerade delar av landet, De mest kända var jebuséer, filistéer, amalekiter och hebréer, men hebréer stannade inte länge.
De kastades bort från Palestina efter en judisk revolt mot det romerska väldet, sedan dess har de flesta judar bott utanför Palestina.Palestina har haft en kristen karaktär cirka tre sekel, sedan ändrades den till en islamisk karaktär efter att islam blev majoritetsreligion i landet,Dock har betydande kristna grupper och även små judiska grupper fortsatt utöva sin religion i frihet i den palestinska arabiska kulturen.

Under den 1000 talet efter Kristus erövrades Palestina av korsfararna som slaktade kristna, muslimer och judar i Jerusalem. Efter cirka 88 år befriade Salah Ed-Din Palestina från korsfararna. Sedan dess har Palestina varit en del av islamiska riket och senare av ottomanska riket fram till första världskriget 1917.

Efter det första världskriget tog Storbritanian kontroll över hela Palestina. Då utfärdade dess utrikesminister Arthur Balfour sitt löfte om att inrätta ett nationalhem för det judiska folket i Palestina.

Vid denna tid var araber ”muslimer och kristna” 95 procent av befolkningen, medan judar var bara 5 procent i hela landet. 1936 inledde palestinier den stora revolten mot både den brittiska kolonialmakten och mot sionisternas koloniserng av landet. Eftersom den brittiska makten underlättade invan-dringen av judar till Palestina har antalet judar ökat i landet.

1947 deklarerade Storbritanian att de tänker dra sig tillbaka och lämna Palestina.

Araberna var då 1 300 000 och ägde 93 procent av marken, medan judarna var bara 600 000 och ägde 7 procent.

FN:s komitte lade fram en plan för delning av Palestina, en judisk stat skulle inrättas på 55 procent av marken medan en en arabisk stat på cirka 45 procent av marken.

Palestinska folket motsatte sig planen, eftersom den verkade orättvis redan från början.

Hur kan FN:s komitte besluta att ett folk skall lämna sin mark till en annan främmande folk ?

Det var en konspiration mot Palestinierna , och en kränkning mot de mänskliga rättigheterna.

Europa bär ett ansvar för det som hade hänt och fortfarande händer det palestinska folket.

Judar började attackera , döda palestinier och erövra palestinska mark av palestinier.

Den 14 maj 1948 upphörde det brittiska mandatet och staten Israel utropades med hjälp och stöd av Stor-britanien och USA.

FN:s generalförsamlig har antagit resolution 194 som ger de palestinska flyktingar rätt att återvända till de platser de bebodde innan kriget, men tyvärr Israel har hela tiden vägrat att efterleva resolutionen och ingen vågar säga någonting.

Arabstaterna kring Palestina förklarade krig mot Israel men under våren 1949 utlystes vapenvila mellan parterna.

Den 5 juli 1967 angrep Israel grannländerna Syrien och Egypten, kriget tog slut efter sex dagar.

Israel ockuperade då resten av Palestina (Västbanken, östra Jerusalem och Gaza).

FN:s säkerhetsråd antog resolution 242 som krävde att Israel drar sig tillbaka till 1967 gränsen, alltså från Gaza , Västbanken och östra Jerusalem, men Israel har alltid struntat i FN:s regler och resolutioner.

Israel blev USA:s främsta allierade och sedan dess har USA gett Israel mycket bistånd i form av ekonomiskt och militärt bistånd.

På grund av krigen 1948, och 1967 har många Palestinier flytt från Palestina. Nu är antalet Palestinier som bor utanför Palestina cirka 5 miljoner.

I december 1987 bröt den första intifadan ut i Gaza och på Västbanken, med stenkastning och fredliga demonst-rationer mot ockupationsmakten Israel.

Upproret hölls på i flera år och leddes av olika palestinska gruper som Fateh, Hamas, PFLP, Jihad, DFLP och pcp.

Den 13 september 1993 undertecknade PLO och Israel Osloavtalet som delade de ockuperade områdena i tre zoner, i område A hade palestinier full styre, i område B hade palestinier civilt ansvar, samt i område C hade Israel hela makten.

Korruptionen utvecklades i det palestinska styret och Yasser Arafat centraliserade hela ledningen i sina händer, palestinier var mycket missnöjda med den egna palestinska myndigheten.

Israel i sin tur var inte berett att lämna tillbaka palestinsk mark i de 1967 ockuperade områdena till palestinier, utan israeler var bara intresserade av deras säkerhet.

Den 28-09-2000 gick Ariel Sharon in i Al-Aqsa mosken i Jerusalem med militär bevakning och vakter. Denna händelse upprörde alla palestinier, de började demonstrera fredligt men israeliska armen dödade palestinska demonstranter. Upproret spreds i hela ockuperade områdena.

Israel började bomba palestinska områden med flygplan F16, stridshelikoptrar och stridsvagnar. Då var palestinier tvungna att slå till med beväpnade attacker för att försvara sig och dels för att palestinier ville ha sin frihet i en självständig palestinsk stat.

Sedan den andra intifadan, som kallas också Alaqsa intifadan börjat har Israel dödat och skadat många tusen palestinier. Israel har också förstört många palestinska hus och gator.

Palestinierna lever nu i stora fängelser i Gaza och på Västbanken, de får inte åka eller gå mellan palestinska städer och byar, de får oförorenat vatten, Israeliska vägspärrar hindrar palestinska stundenter att gå till universitetet och barn att gå till sina skolor.

Många Palestinier är förvånade av europiska länders ställning till Palestina frågan. Trots att europiska länder är för mänskliga rättigheter och frihet till alla människor, men ändå gör de ingenting för att bedöma vad som egentligen händer i Palestina.

När kan rättvisan skipas och palestinierna får sin frihet och en fri palestinsk stat.

Palestinier kommer aldrig att glömma Palestina, utan de kommer att kämpa vidare tills de får sin rätt.

Vi tror att vi ska nå vårt mål någon dag.

http://WWW.PALESTINKA.SE Alla kan titta på http://www.palestinemonitor.org

Västvärlden politiker begår brott, krigsbrott!!

USAs brott och politik med Israels brott, krigsbrott och ockupation ska stoppas,straffas och ersättas, världen..
7 Frågor till politiker i västvärlden!!
Jag vill tala om USA, UK, Frankrike,EU , FN och Israel:s ockupation
och brott mot folkrätten, mänskliga rättigheter och internationell
rätt men jag vill veta var rättvisan är och hur man kan skapa såna
orättvisor mot Palestina i de demokratiska länder som försvarar
människans liv och rättigheter.Arabvärlden kommer attkräva alla
ersättningar för politikernas brott mot alla lagar och regler i vårt
liv och vår värld.
Jag frågar alla politiker :-
1- Vem stödjer och hjälper Israels ockupation och alla brott?
2- Vem stödjer och hjälper Israels kärnvapen och förbjudna vapen??
3- Vem ger stöd och hjälp till Israel i FN??
4- Varför försvarar USA,UK Israel orättvist??
5- Var är alla FN:s resolutioner mot Israel??
6- Varför går Israels ockupation, brott vidare??
7- Vem kan stoppa Israel??
Politikerna i västvärlden begår brott och de är skyldiga och olagliga.
Denna politik skapar mer orättvisor,hat, rasism, brott och terror..
Jag väntar på ett svar och ett stopp och ett straff mot alla som begår
såna brott och ockupation.Nu är det nog noch stopp..Befria Palestina
nu..Det är bättre för alla,USA.

Resolutioner 28 st mot Israels ockupation,krigsbrott och krig.

Var är alla FN:s resolutioner mot Israel:s brott och ockupation,USA,EU??

Det finns 28 starka FN:s resolutioner mot Israel:s brott, krigsbrott
och ockupation..Arabvärlden tror att FN är maktlöst och EU är för
Israel:s ockupationspolitik!!
Israel har sagt NEI till alla FN:s resolutioner och Israel går vidare
med alla brott och ockupation..USA, UK, Frankrike och EU kan
protestera, bojkotta, ställa krav och press, kan straffa och kan kriga
mot araber men de säger inte ett ord mot Israel..När USA protestera
hård och med hot mot Iran då var USA så tyst mot Israels brott som
sker varje dag ,Inte en gång sa USA, UK något mot Israel!!

Här skickar jag några av FN:s resolutioner och frågor till
politikerna.Jag hatar orättvisor,rasism och hat men en del av Europas
politiker skapar allt detta med att stödjer Israel:s ockupation, brott
och Israels kärnvapen och förbjudna vapen..USA har aldrig sagt att
Israel måste lämna sin denna vapen men med Iran säger USA det varje
dag..Sån politik måste stoppas och straffas för rättvisans skull:-
Centrala FN-resolutioner
Palestinska flyktingar har rätt att återvända till sina hem i Israel.
Beslutar att de flyktingar som vill återvända till sina hem och leva i
fred med sina grannar skall tillåtas att göra det vid tidigast möjliga
tidpunkt, och att ersättning skall betalas för egendom av dem som
valde att inte återvända och för förlust av eller skada egendom, som
enligt folkrättsliga principer eller i eget kapital, kan kompenseras
av regeringar eller myndigheter.
Generalförsamlings resolution 194, 11 December 1948

Israels ockupation av Palestina är olaglig.
Europaparlamentet kräver ett tillbakadragande av israeliska styrkor
från områden som ockuperades under kriget det året och ”erkännande av
suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende av alla
stater i området och deras rätt att leva i fred inom säkra och erkända
gränser fri från hot eller handlingar kraft.
Säkerhetsråds resolution 242, 22 november 1967

Israels bosättningar olagliga.
Fastställer att den politik och praxis för Israel i bosättningar i de
palestinska och andra ockuperade arabiska områden sedan 1967 har ingen
rättslig giltighet och utgör ett allvarligt hinder för att uppnå en
rättvis och varaktig fred i Mellanöstern.
Säkerhetsråds resolution 446, 22 mars, 1979

Palestina har rätt till självbestämmande.
Bekräftar ”den oförytterliga rättigheter till det palestinska folket i
Palestina … till självbestämmande utan yttre inblandning” och ”till
nationellt oberoende och suveränitet.”
Generalförsamlingens resolution 3236, 22 November, 1974

Bekräftelse av en palestinsk stat
Bekräftar ”en vision om en region där två stater, Israel och Palestina
lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser.”
Säkerhetsrådets resolution 1397, 12 mars, 2002

Bekräftelse av rådgivande yttrande av Internationella domstolen (ICJ)
om de rättsliga konsekvenserna av byggandet av muren
Kommentarer till den Internationella domstolens rådgivande yttrande 9
juli 2004, FN: s ”kräver att Israel, ockupationsmakten, uppfylla sina
rättsliga skyldigheter som nämns i den rådgivande åsikt” och ”uppmanar
alla stater som är medlemmar av Förenta Nationerna att uppfylla sina
juridiska skyldigheter som nämns i den rådgivande åsikt ”.
Generalförsamlings resolution ES-10/14, 2 augusti 2004

Palestina och Amnesty och Östra Jerusalem.

Amnesty:Situationen i
Palestina mycket svår

Amnesty International har under en veckas tid besökt Israel och de ockuperade palestinska områdena. I ett öppet brev uppmanar man EU:s medlemsstater att ta ansvar och agera i konflikten.

Amnestys internationella generalsekreterare, Irene Khan, ledde en delegation som mötte såväl israeliska som palestinska ledare och representanter för det civila samhället. I ett öppet brev ställt till ledarna för EU:s medlemsstater tecknar människorättsorganisationen en mycket pessimistisk bild av den nuvarande situationen; antalet dödade palestinier har ökat de senaste månaderna och den ekonomiska situationen i de ockuperade områdena är ”mycket allvarlig och större delen av befolkningen lever i svår fattigdom”. Amnesty menar att den begränsade rörelsefriheten, utbredningen av israeliska bosättningar och den mur som har byggts på ockuperat område stryper den lokala palestinska ekonomin.

Man skriver att våldet är en grogrund till hårdnande attityder på båda sidor. I brevet uppmanar Amnesty bland annat att EU :

Tillsätter en internationell mekanism för att övervaka de mänskliga rättigheterna i området .

Avkräver ansvar och verkar för att personer som begått människorättsbrott ställs inför rätta.

Upphör med all försäljning eller överföring av vapen så länge som garantier inte kan ges att dessa inte används för att begå brott mot mänskliga rättigheter eller humanitär rätt.

Läs brevet i sin helhet

Olle Eriksson